Följ oss via RSS!
2012-08-28

Spelifiering i trädgården

Spelifiering (eller gamification) betyder att man använder spel, spelteknik, speltänkande eller spelmekanik i kontexter som inte har med spel att göra. Ett exempel är när programvaror utrustas med så kallade tutorialer som steg för steg leder dig till kunskap om programmet (och du kan tydligt se - som levlar - hur pass bra du är och hur långt du har kvar till nästa färdighetsnivå) eller när bilar visar dig hur pass bränslesnålt du kör så du kan tävla mot dig själv eller andra i effektiv körning.
Spelifiering har en (framtida?) roll inom skola och lärande. Man kan då alltså använda sig av lärande datorspel i undervisningen, som till exempel detta knäoperationsspel, eller så tar man vissa viktiga element som utmärker datorspel och för in dem i klassrummet.

Men vilka element är det som utmärker och är väsentliga i datorspelen? Jo, se det fick jag lära mig av en skara barn i somras. Jag låg i hängmattan och tog igen mig en smula medan barnen och några av deras kusiner stormade på gräsmattan. De lekte och for runt och skrattade och var sams och allt var bra i den bästa av världar så jag försvann bort i mina egna tankar en stund. Jag togs dock snabbt tillbaka till verkligheten av en intressant fråga från ett av barnen:

-Pappa, får vi leka datorspel?
-Hur menar du? Leka datorspel... vadå, här i trädgården?
-Ja.

Nu blev jag intresserad. Hur leker man datorspel In Real Life? Vilka aspekter gör en "vanlig" lek till en datorspelslek? Det fick vara nog med egna tankar, för nu var det läge att spetsa öronen.
Datorspelsleken, som de uppfann lite allt eftersom, gick ut på att man skulle frakta vattenballonger fyllda med vatten genom olika stationer och med olika hjälpmedel. Först skulle man skjutsa vattenballongen med en skrinda utan att den föll ur. När man nått fram med ballongen och skrindan till en bänk följde en hinderbana, och efter hinderbanan väntade svårare utmaningar, som i sin tur följdes av ännu svårare och så vidare. Barnen uppfann nya "levlar" allt eftersom de tidigare klarades av.
När de lekt klart var det tydligt vilka element som de anser vara spännande och relevanta nog i datorspel för att spelifiera omvärlden:

  • Leken delades in i levlar med tydliga mål.
  • Vid avklarat uppdrag levlade man upp till en svårare nivå.
  • Man hade ett bestämt antal försök eller, som de kallade det, "liv". Varje spelare hade tre vattenballonger och när en ballong sprack blev man av med ett liv.
  • Olika former av high score-listor förekom. Barnen höll koll på såväl "världsrekord" som personliga rekord och såg därmed sin egen utveckling.

Utgår man från den listan har man en bra startpunkt om vill prova lite spelifiering i sitt klassrum eller på andra ställen förstås. Jag tänker i vart fall ta min utgångspunkt där för barn är kloka.

/Mathias

PS. Här kan du läsa lite mer om begreppet spelifiering om du vill.
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar folkbildning spel utbildning spelifiering

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>