Följ oss via RSS!
2011-11-17

Jag har ett erkännande att göra...

Visst är det kul att snurra runt där i de sociala medierna. Uppdatera status, nätverka, checka in, ladda upp bilder och tagga nära och kära. För mig är det en naturlig del i mitt liv. Men det har också med åren fått mig att börja fundera mer på varför jag gör som jag gör och vad är det jag delar med mig av egentligen? Vilken respekt visar jag andra? Går det för snabbt så jag inte har hunnit med att reflektera?
Jag kan idag se hur jag mer medvetet använder de sociala medierna än jag gjorde tidigare. Och jag vet att jag fortfarande har en del att göra i min mognad:-)
En bra väckarklocka har varit mina barn som faktiskt sagt till på skarpen då jag publicerat bilder på dom utan att fråga. Tidigare så tyckte jag nog det inte spelade så stor roll, jag menade ju inget illa. Men nu förstår jag att jag gör ett ordentligt övertramp då jag publicerat saker utan att be om lov. Det är inte roligt då jag märker att jag tappat en del i förtroende bland mina barn då de blir osäkra då jag exempelvis tar kort. Eller om de säger något kul eller gör något pinsamt. De vet inte och blir osäkra om detta ska komma på ”löpet”. Jag ber verkligen om ursäkt för detta. Självklart måste jag fråga innan. Sedan så vet jag att vissa personer som jag exempelvis jobbar med har ett slags dolt avtal, att det är ok att dela bilder,checka in varandra osv.
Då är det liksom lugnt. Men att checka in andra i smyg kan ju vara förödande. Tänk om det är överraskningar på gång. Tänk om någon verkligen har ett behov av att vara på caféet utan att någon annan ska får veta det. För mig har dessa tankar inte alltid varit självklara.

Annars så älskar jag våra medier. Underbart att varje morgon få sprida en liten inspirerande livs-status. Jag vill i mitt liv kunna sprida glädje, inspirera, skratta och gråta. Jag vill tipsa människor om goda saker, dela , hjälpa till…
Jag vill inte vara ett offer, jag vill inte smutskasta, jag vill inte prata skit om folk eller kliva på andra….och vill jag inte det så vill jag inte det heller i de sociala medierna.
Jag vet att vi lever näst intill helt transparent. Detta gör att det egna ansvaret blir än viktigare. Vi kan liksom inte smita undan från oss själva så lätt längre. Och i grunden kanske det bara är gott.

Jag inser idag att det handlar även här om medvetenhet. Att ibland fråga mig varför jag gör som jag gör. Att bli varse. Det är lätt att i all välmening, i ett rus eller i annat läge somna in. Lätt att slumra till och handla utan vetskapen om att man gör det man gör.

Leve de sociala medierna, leve du och jag…dess innehåll!

Micke
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar sociala medier barn sprida

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

1 kommentar v

"Ord och inga visor!"

Jag gjorde ett misstag och la upp ett foto på min dotter på facebook, som hon själv inte hade gett sitt godkännande för. Den utskällningen glömmer jag aldrig. Mitt enda försvar - du är det finaste som finns, jag älskar dig - men det spelade ingen roll för henne. Jag hade missbrukat min "ställning" och hon berättade att om du inte sköter dig så stryker jag dig som vän !!!!
2011-11-18, 09.00 av Anneli