Följ oss via RSS!
2011-10-16

Om form, forum och om människor som växer

I veckan som kommer har vi närträffar på min skola. Det betyder att deltagare och lärare som vanligen finns på nätet faktiskt träffas i det fysiska rummet för en dag. Vi kommer att vistas i samma rum, titta varann i ögonen, kommunicera synkront och dessutom icke-textbaserat med hjälp av våra munnar och öron. Ovant för oss på kursen. ;)

Det är något visst med den mix som en kurs med blended learning innebär (blended learning betyder att en kurs innehåller inslag av såväl distans- som närutbildning). Det är något visst att lära känna människor både genom nätet och på "det vanliga sättet".

Det tar inte lång stund för en ny nätpedagog att inse att olika forum och former passar olika människor olika bra. Den pratglade i ett fysiskt möte kan vara mer tillbakadragen och eftertänksam i ett nätmöte. Den blyga som mer eller mindre sitter och gömmer sig när man träffas IRL kan mycket väl vara försigkommen och framåt på nätet. Det är därför det är så nyttigt och roligt att få se både och hos människor - att få lära känna dem dubbelt upp.
Det är inte så att folk är två helt olika människor - en när- och en nätmänniska. Nej då, det är bara olika drag hos individen som förstärks eller försvagas beroende på vilket medel man använder för att kommunicera.

Med viss erfarenhet och vana lär sig många utnyttja nätet och datorn för att få fram sidor hos sig själva som de kanske inte har så mycket av annars. Den oorganiserade kan - med hjälp av datorn och ett schysst kalenderprogram - få rätt mycket mer ordning och reda och därmed sända ut helt nya signaler till sin omvärld ("Den där har koll på läget!"). Den pratglade kanske inte blir lika stressad av tystnaden i nätmöten, och upptäcker att möjligheten till eftertanke, som det asynkrona distanssamtalet ger, passar honom eller henne bra. Den som IRL har svårt att prata - av rädsla för medmänniskornas blickar och att tvingas stå i centrum - upplever ofta att det känns lättare att uttrycka sig i ett textbaserat asynkront distanssamtal. Dessutom avbryter ingen och man kan omformulera sig tills man är nöjd.

Trots att jag verkat som distanspedagog i nästan 15 år, och ständigt upptäcker nya "förvandlingar" (som ju alltså inte är förvandlingar - det sa jag ju nyss :) - det är olika sidor av samma människa som förstärks eller försvagas beroende på vilken kommunikationsform som används), är det fortfarande en historia från mitt första distanslärarår som är mitt tydligaste exemplet på detta fenomen - hur människor hittar olika sidor hos sig själv beroende på form och forum.

Vi fick då en deltagare på vår distanskurs som läst i olika skolformer - grundskola, gymnasium, komvux och folkhögskola (på vår egen skola) - och som i alla år och i alla skolformer rubricerat sig själv som "dum". Även om vi lärare inte skulle vilja skriva under på den beskrivningen, var det klart och tydligt att hon inte hängde med i klassrumsdiskussionerna. En förändring i hennes liv (graviditet) gjorde att hon valde att läsa sitt sista läsår på folkhögskolan på vår nystartade distanskurs. Vi märkte ganska kvickt att något höll på att hända med henne. Hon var mer igång, skrev längre och mer djuplodande svar, inhämtade fler källor till diskussionen och började även uppmuntra de andra deltagarna. Hon blev en ledare i nätklassrummet på ett sätt som hon aldrig varit i det fysiska klassrummet. Vi i lärarlaget trodde att den här förändringen berodde på att hon mognat i och med graviditeten, och att det handlade om att hon tog studierna mer seriöst och lade ner mer tid på dem. Så var inte fallet.

Hon gav oss själv nyckeln till förvandlingen genom att helt sonika ställa sig upp på den avslutande träffen och berätta hur hon i alla år och i alla skolformer känt sig dum och korkad, men att hon under sitt distansår insett att hon i själva verket var ganska smart, bara långsam och i behov av tid för eftertanke. Om hon gavs tid, sa hon, hade hon väl så god förmåga som vem som helst att dra slutsatser och diskutera (faktum är att hon till och med var bättre än de flesta andra i hennes årskurs). När hon var i en klassrumssituation blev hon stressad, och hann inte förstå frågorna innan de andra redan diskuterat dem färdigt. I ett asynkront samtal på distans hann hon med. Hon hann tänka efter, kolla fakta och hann uttrycka sig och ingen kunde avbryta henne. Hon beskrev med inlevelse för oss vilken känsla det var att i sitt eget huvud förändras från dum till klok.

Naturligtvis gör inte distansformen sådant här med alla. För en del passar självklart det mer traditionella samtalet och mötet bättre. Men jag tror att alla mår bra av att få ta del av så många former av kommunikation som möjligt - videosamtal, chatt, asynkrona textbaserade samtal, forumtrådar, onlinespel, "vanliga" fysiska möten, smågrupper, storgrupper - you name it! Så många som möjligt. Först och främst har vi alltså fördelen att man kan hitta former som förminskar sidor hos en själv som kanske inte är så bra och andra som förstärker ens goda sidor. Men, inte minst, att prova en mängd olika former av kommunikation och känna att man passar olika bra i olika sammanhang ökar vår förståelse för andra och gör oss mer ödmjuka. En person med smort fysiskt munläder får kanske mer förståelse för en med tunghäfta om h*n upplever problem att uttrycka sig i ett forum.

Dessutom är det ju så att användandet av många olika kommunikationskanaler är en kunskap i sig! Mer blended learning åt alla!
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar e-learning folkbildning IKT blended learning

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>