Följ oss via RSS!
2011-04-19

Jag har drabbats av Emotionell Inkontinens!

I helgen då vädret var som finast, solen lyste, värmen strålade och jag och min yngste son hade lämnat storebror på fotbollsmatch drabbades jag av emotionell inkontinens. Känslomässigt läckage helt enkelt. Vi satt i bilen och bara njöt. På färden mötte vi ett par i min ålder som gick i hand i hand på en grus väg och de bara lyste, nykära och så fina hand i hand.
Jag sa till Alfons, nu börjar pappa gråta. På något sätt var det så vackert, vi människor är liksom det, vackra. Några kilometer senare mötte vi ett nästan dubbelt så gammalt par, och även de av vårruset gick och såg så vackra , fina och nykära ut, hand i hand. Jag och Alfons bara log.
Så mycket kärlek det finns, sa vi till varandra.

Nu kanske någon läsare tror det har slagit över för herr Gunnarsson, och det har det kanske på något sätt. Livet har den senaste tiden testat mig och min familj på en mängd olika vis som varit väldigt tuffa och jobbiga. Men samtidigt har en annan kraft vuxit parallellt, en kraft med just kärlek till livet och vår gemensamma tro att det i mångt och mycket är vårt sätt att faktiskt välja som avgör.

Vårt egna val av att tänka och våra val att tycka, tänka och tro, om och i livet.
Självklart kan man inte trolla bort eller förneka de saker som påverkat en på ett ledsamt sätt, eller som skapat känslomässig smärta. Vi kan inte kalla detta illusioner och läsa en bok till om positivt tänkande och blunda, inte alls. Det är ungefär som att blunda åt ogräset som kommer upp på gräsmattan och säga att det inte finns så länge jag blundar, och på så vis växer det än mer och till slut är hela tomten full av ogräs. Nej tvärtom, acceptera att känslan finns och att den i största grad känns verklig oavsett vad.

Men sedan här ifrån och fram till här och nu bestämmer jag sedan själv hur jag vill att min dag ska se ut och vad jag behöver för att gå vidare.
Jag tror att man kan bli framgångsrik i livet genom att tänka sig det så som man vill.

Jag vet människor som blivit oerhört framgångsrika på att mer eller mindre må dåligt, ständigt misslyckas (vad det nu är för ord), negativitetstillverkning osv, nästan proffs faktiskt.

All olycka verkar träffa just dessa proffs, hela tiden!!
Det är inte konstigt egentligen. Tänker du dig att allt är ett helsicke så lär det bli det oavsett.

Samma situation väljs av olika personer att påverka en på helt olika sätt.
Det regnar ute. Vissa tar det med en klackspark andra inte. Regnet är det samma men vi tänker och väljer att tänka olika.

En invandrare sitter i en bil och sjunger högt. Vissa tänker tankar som gör nästa sekund ljusare andra tvärtom. Vi är på något sätt egna designers av vårt sätt att uppleva vår tid här och nu.

Vi kan inte rå över yttre omständigheter men vi kan möte de på olika sätt.
Vi blir aldrig färdiga eller klara med vår livskompetens men det jag tror hade varit bra är om vi allt mer börja se det just som träning. Dels att man kan bli bättre på det och utvecklas och även just att det bör tränas.

Och resultatet kommer att bli därefter. Som en vän sa, du kan inte så råg och förvänta dig att det ska växa vete…
Många av oss använder hjärnan mer som en slags slumpgenerator istället för att faktiskt se oss själva som ytterst ansvariga och skapare av våra egna tankar.

När jag är ute och föreläser för tonåringar just nu så är det just detta jag vill lyfta fram. Detta är för mig viktigare än något annat i skolan oavsett vad herr Björklund anser. Om vi inte rustar våra barn med en insikt av sin egna fulla potential som levande varelse och väsen hur ska vi då kunna applicera annan kunskap på dessa ”fattiga” plattformer. Svårt att hänga kulor i granen om det liksom inte finns några grenar. Och just nu menar jag på att vi utbildar fattiga barn. De med högst betyg riskerar att vara mest bäst på att ”gå i skolan”. Har haft bra på tester och gjort som skolan sagt åt de att göra. MEN vi har egentligen inte riktigt gått på djupet med barnen om varför de är där, om varför vi bedömer dom med betyg. Vi har egentligen inte berättat för de varför just dessa tester, mätinstrument, och just kontrollen att de kommit dit de ska vid viss tipdpunkt i ivet är så viktigt, varför det är så viktigt att få godkänt just idag, just denna våren , i livet. Eller har vi det? Eller är det så att vår generation inte själva riktigt vet….för just ord som personlig medvetenhet, full potential, leva fullt ut, kreativitet, tankens kraft, livskraft, självförverkligande…inte stod på vårt egna schema som barn?

Har jag personligen påverkats av situationer under min egna skolgång som begränsat mitt tänkande idag och mötet med våra barn?

Som när fröken i trean inför ett föräldramöte bad oss måla en tavla som skulle sättas upp på väggen så att alla föräldrar skulle kunna se. Då jag gav allt jag hade och var så stolt över min blyertsteckning med alla deltaljer, huset, träden, bladen, landskapet… Men som fröken tvingade mej måla med vattenfärg även om jag bad om att få slippa för jag visste att det skulle bli så fel. Jag hanterade inte penseln så bra ännu…alla detaljer. Jag målade för att fröken sa så och allt flöt ihop och blev brunt.

Jag ville inte sätta upp den men det gjorde fröken åt mig, för ALLA skulle sätta upp.

Jag vill inte med detta såga någon lärare tvärtom. Jag vill mer betona återigen hur fina vi människor är och hur vi med vår egen energi kan skapa vår dag. Denna dag valde en kvinna som arbetade som lärare att utifrån hennes förutsättningar ta vissa beslut. Beslut som antagligen påverkat mig på olika sätt och även henne. Idag tar jag mina beslut och jag har som mål att investera och ta hand om mig och min plattform varje dag på bästa sätt. Detta för att kunna dra nytta av alla de möjligheter livet bjuder på om jag bara vågar och även inser att jag har möjligheten att själv välja och samtidigt i realtid skapa.

Just nu lider jag av emotionell inkontinens…men med en positiv känsla:-)
God Dag! (varje dag i grunden)

Micke
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar lek barn

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>