Följ oss via RSS!
2011-04-07

Vi ska inte ”hänga med” de unga!

Jag har under den senaste månaden haft förmånen att få föreläsa på en hel del olika platser för en mängd olika personer, men alla med en gemensam nämnare, vuxna som på något sätt arbetar med unga människor. Jag har talat om samhällsförändring, personlig utveckling och så självklart digitala medier och internet. Jag känner att jag tyvärr nog fått en del vuxna att tro att de liksom måsta närma sig digitala medier och internet för att ”hänga med” de unga. Det är inte det jag egentligen menar. Förlåt.
Men visst är det så vi många av oss känner oss idag. Snacket om digitala infödingar, ungar som föds in i nätsamhället, tåget som går.. osv….
Men jag skulle vilja vända på det.

Det handlar inte om att jag som vuxen genom Internet och nya möjligheter med den digitala tekniken ska ”hänga med” de unga, utan för att jag själv ska kunna skapa nya möjligheter för de unga jag möter men framförallt för mig själv som individ.

När jag möter pedagoger och lärare idag så vill jag ju att de ska utvecklas som individer på alla möjliga vis och här kommer självklart internet och digitala medier in i bilden. En helt ny värld kan öppna sig av möjligheter för att kunna leva ännu större och rikare, inte minst i mötet med andra.

Är jag lärare av idag så kan jag plötsligt expandera min fantasi och mina möjligheter att engagera mina elever på ett helt annat sätt som tidigare inte var möjligt. Nu handlar det inte längre om att begränsa sig till ett antal böcker, ett antal färdiga övningar eller i bästa fall ett bibliotek med information. Med internet har vi plötsligt tillgång till nästan obegränsat med resurser för att kunna förverkliga våra egna idéer kring hur vi vill skapa en fantastisk lärande situation. Jag behöver inte längre tvinga mig att följa ”boken” där jag kanske redan på förhand vet att många bland eleverna inte alls kommer att gilla att räkna matte-tal baserat på en gammalmodig berättelse skriven för 10 år sedan. Jag behöver inte längre ta samma tråkiga bild som visar Lagan, Ätran och Nissan.

Jag behöver inte längre vara ensam att bestämma utan kan låta eleverna vara med att påverka och forma metoder och kunskapande på ett helt annat sätt.

Och det handlar ju inte bara om våra barn…
För ett tag sedan var jag på ett ålderdomshem och träffade där en gammal rullstolsbunden underbar tant som berättade om hur hon in sin ungdomens dar älskat att dansa. Hon berättade om hur hon aldrig kommer att glömma låten ”Grindslanten” med Lasse Stefanz. Jag såg hur hon försvann in i sig själv för en sekund och drömde sig bort. Jag plockade snabbt upp min telefon, letade upp låten på YouTube och höll den framför henne. Hon bara stirrade då hon såg hur Lasse Stefanz spelade Grindslanten live mitt framför henne. Det kom en tår i hennes öga….

Tänk vilka möjligheter att få expandera som människa idag med hjälp av denna teknik.

Men återigen tekniken är i sig underordnad det handlar mer om vår egna fantasi, kreativitet och mod att lära nytt och utforska livets olika små hörn och nya utrymmen.

Så alla ni vuxna där ute med stor portion av barnatro. Utveckla inte er i första hand för barnens skull utan för er egen. Det är på detta vis ni kan möta de små på bästa sätt. Ju mer vi vet om oss själva och ju mer vi ser dagens och morgondagens möjligheter ju bättre blir vi ompysslade själva när det är vår tur att sitta på ålderdomshemmet och möta en ung person med en apparat eller vad det nu är om några år…då jag minns min ungdom då KIZZ spelade ”Love it loud”.

Lev Rikt
Micke
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar skola lärande digital kompetens sociala medier digitala lärresurser barn

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>