Följ oss via RSS!
2011-03-30

Varför går det inte fortare än det gör?

Inom folkbildningen har vi hunnit en bit på den digitala vägen. Här och var har man hunnit riktigt långt, medan man på andra ställen inte har kommit någon vart. Jag tror det ser ut som i många andra branscher och i många andra skol- och utbildningsformer. Lite blandat.

Men borde det inte vara full fart överallt? Grönt ljus på cybervägen? Är det inte redan visat och bevisat att framtiden är här och nu? Varför går det inte fortare än det gör?
Nu tänker jag spekulera fritt och hejdlöst. Utan inbördes rangordning kommer här åtta anledningar till varför det inte går fortare än det gör inom folkbildningen när det gäller nätaktivitet och flexibelt lärande:

1. Oförståelse. Inom folkbildningen väger det mänskliga mötet tungt. Det ska det förstås göra, men mänskliga möten sker också på nätet. Emellertid krävs det rätt mycket för att man ska förstå och tydligt se att det går att få till bra mänskliga nätmöten. Man måste ha stor förståelse för webben för att kunna uppnå något som man redan kan uppnå face-to-face. Det gör nog att en del avfärdar icke-rumsliga mänskliga möten.

2. Oklar payoff. Eftersom belöningen för en omställning till mer nätaktivitet är oklar, krävs det mycket för att man ska sätta fart. Man vet vad man har, men inte vad man får.

3. Okunskap. Många har brist på kunskap inom teknikområdet. Dessutom föråldras kunskapen snabbare och snabbare. Man måste vara på tå och lära nytt hela tiden.

4. Otid. Brist på tid är förstås en orsak. I och med att kunskap föråldras snabbare krävs det dessutom mer tid om man startar från scratch idag än det gjorde för några år sedan.

5. Ovilja. Ingen anledning att hymla om det. Det finns de som inte vill. Dels kan det vara så att man inte vill på grund av någon annan av punkterna, och dels kan det vara så att man inte tycker att det verkar relevant med folkbildning på nätet eller så kanske man inte törs.

6. O-folkbildningsmässigt. Inom folkbildningen möts människor och studerar i grupp. Vissa sätter likhetstecken mellan "lärande på nätet" och självstudier. Det är förstås helt fel, och har aldrig varit alltigenom sant. Men förutfattande meningar kan vara sega.

7. Ovanans makt. Vanan, eller ovanan, att göra som man alltid gjort spelar förstås en stor roll. Även om man har viljan, tiden och en smula kunnande, lust och mod är det nog lätt hänt att det blir gamla hjulspår.

8. Oorganisation. En hel organisation måste ställa om för att det ska bli bra. Och det är betydligt mer svårt att ställa om en hel organisation än enstaka individer. Emellertid är det så att när tillräckligt många individer har ställt om, så går det fort att ställa om organisationen.
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar e-learning digital kompetens folkbildning

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

11 kommentarer v

2. Oklar payoff

Super-artikel och jag ber om ursäkt - måste skriva det här på engelska...

In my experience, what wins other teaching professionals over to new technologies is demonstrating how such technologies solve problems and enable students to achieve something.

E.g. Problem: It's hard to get students to complete written assignments they started in class.
Solution: Students write online (blog/social media/whatever), use online resources and can finish what they started in class.

It works because people generally like to show others what they can do. The technology also compensates for some of the differences between students.

As technology evangelists, we need to do more than simply demonstrate the technology; we need to demonstrate results.
2011-03-31, 09.53 av Gordon

Tydlig payoff

Good thinking, Gordon! :D

Då kan det bli tydligare payoff!
2011-03-31, 10.07 av Mathias

Blott i det öppna finns det en möjlighet.....

Tack Mathias för du så rakt lyfter detta för folkbildningen högst aktuella dilemma.
2011-03-31, 10.59 av Kerstin Gatu

Generationsfråga?

Jag tror misstron ( ja, det finns en misstro) mot distansundervisning är en generationsfråga - skolledning och styrelse tillhör oftast inte den generation som är uppvuxen med datorer - därav den negativa inställningen. Däremot är ju vår målgrupp - kursdeltagarna, ofta mer än väl förtrogna med alla typer av sociala media. De välkomnar möjligheten att inte vara bundna vid en plats för att kunna delta i en kurs. För att inte tala om ensamstående småbarnsföräldrar och personer med funktionsnedsättning som kanske för första gången får möjlighet att kunna studera.
Dock börjar den ekonomiska aspekten väcka ett visst intresse hos skolledningar, distanskurser är ju kostnadseffektiva och det går att peta in nästan hur många deltagare som helst i en kurs - de tar ju ingen plats. De syns inte, de hörs inte och de kräver varken kurator eller städare.
2011-03-31, 17.38 av Katrine

O, vad jag känner igen mig!

Vad skönt att se någon annan strukturera det jag så ofta går och tänker på. Nu har vi under ganska många år gjort väldigt mycket för att väcka frågan, ge folkbildare kunskaper om både teknik och pedagogik och ändå är tröskeln så hög för så många.

Jag kan få för mig att många av de som inte tar sig över den digitala tröskeln i sin pedagogik tänker i banorna av 'antingen - eller' i stället för 'både - och'. För väldigt många av oss är det ett stöd och en hjälp att kunna hitta sina arbetsuppgifter, det man skriver/producerar och sin arbetsplanering utan att behöva bära med sig papper, pärmar mm.

En god vana för lärare/kursledare att lägga sig till med vore att alltid se till att studiematerial och arbetsuppgifter, tidsplaneringar och kontaktuppgifter finns tillgängliga digitalt! Då ger man fler människor likvärdiga möjligheter att jobba med sina studier på det sätt som passar dem.
2011-03-31, 17.55 av Sofie

Re: Generationsfråga?

Jag tror att det finns en korrelation mellan generation och misstro, Katrine. Så mycket kan eventuellt vara vunnet vid en generationsväxling. MEN samtidigt är det inte generationstillhörigheten som är avgörande. Jag har träffat massor med folkbildare som varit med ett tag som är väldigt moderna i sitt tänkande, och massor med folkbildare i min ålder eller bra mycket yngre som inte alls "ställt om" särskilt mycket.

Tyvärr är det så att den ekonomiska aspekten lockar vissa, ja. Däremot vet jag inte om distanskurser är så kostnadseffektiva. I alla fall inte om man vill ha bra kvalitet.
2011-03-31, 19.01 av Mathias

Re: O, vad jag känner igen mig!

Kul att du känner igen dig, Sofie! :D

Ditt förslag om "den goda vanan" är bra, och jag tycker t.o.m. att man borde kunna kräva det på kurser nuförtiden.
2011-03-31, 19.06 av Mathias

Ovanans makt eller lärares makt?

Väldigt bra observationer från Sofie och Katrine som gör mig att tänka vidare...

Okej: Ibland krävs bättre kontakt och kommunikation mellan IT tekniker och lärare i skolan... Vi lärare behöver allting IGÅR! och är inte jätte tydliga om vad vi vill ha när det gäller IT resurser... (t.ex. jag)

Men en stor del kan handlar inte om teknik; det handlar om makt. Jag gillar min egen röst. Jag gillar att stor i centrum. Jag gillar att vara den person som bygger upp mina kursdeltagare.

Vill jag verkligen delar makt med mina elever? Vill jag att de kanske producerar nånting mycket bättre än jag producerar? Vill jag att de lära mig och varandra nya saker?

När tekniken blir enklare och mer universal (t.ex. smartphones), svårigheter med tekniken blir mindre acceptabelt som ursäkt. Då blir det en fråga om makt.
2011-03-31, 20.37 av Gordon

Oförståelse

Jag fortsätter med o-orden och introducerar .."Osäkerhet"...
Lätt att falla i den fällan. Man är inte helt säker på sina kunskaper om tekniken, känner sig inte helt bekväm med sättet att kommunicera kunskaper på osv.
Tänket blir då lätt "Inte skall väl jag..." och så låter man allt bli vid det gamla invanda, vilket är synd, då det finns så mycket fördelar med att jobba digitalt. Så mycket nytt att upptäcka och berika både sig själv och sina kursdeltagare med.
2011-04-01, 14.40 av Kjell Westerdahl

Bäst i klassen

Gordon - du är ärlig du. Visst gillar vi pedagoger att " uppträda" inför en andäktigt lyssnande skara kunskapstörtande deltagare. Men den tiden är förbi när vi var bäst i klassen. Nu är Heifa, 22 år, bra mycket duktigare än jag på allt vad teknik heter. Men det tycker jag är störtskönt - att hon får tillfälle att glänsa och tala om för " fröken" hur man ska göra. Det mår hon förbaskat bra av - så det bjuder jag så gärna på.
2011-04-01, 15.27 av Katrine

Bra kommentarer!

Bra kommentarer av er alla. Visst är det så, Kjell, att osäkerhet spelar stor roll. Jag gillar Gordons teori om makt också. Tyvärr är den nog sann på vissa håll. Den kan också kopplas till osäkerhet. Jag tror att man är rädd för att släppa greppet ibland = bäst att behålla makten själv. Så det hänger ihop alltihopa.

Nästa steg är att försöka identifiera och åtgärda o-orden på respektive hemmaplan. På vissa håll kanske det räcker med en eller ett par och sen är det full fart.
2011-04-01, 21.59 av Mathias