Följ oss via RSS!

Mathias Anbäcken

Hej på er!

Mitt namn är Mathias Anbäcken och är gästbloggare här, vilket känns som en ära! Jag arbetar till vardags på Västerås folkhögskola sedan sent 90-tal. En stor del av mitt arbete går ut på att vara linjeledare och lärare på vår allmänna kurs på distans, men jag jobbar också med andra nätkurser och mycket med sociala medier i allmänhet. Folkbildningsrådet hyr ibland mina tjänster, främst för att arbeta som redaktör på nättidningen re:flex (nättidningen för folkbildningens flexibla lärande), men också för att arbeta med kunskapsbildning och fortbildning.

Jag gillar nätet, kort och gott. Allt nytt och spännande på nätet är som socker och jag är som en fluga. Men riktigt begeistrad blir jag först om det som är nytt och spännande på nätet rör kommunikation och samarbete. För då går det från att vara enbart teknik till att vara mänskligt. Och jag gillar människor. :)

/Mathias

Min twitter: mathanba

Re:flex twitter: reflex_fbr
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
2013-06-03

Coolt med krom

Inom ramen för Googles relativt okända projekt Chrome Experiments kan man hitta massor av coola verktyg, och även några som kan användas pedagogiskt. Chrome Experiments är en lekfull verkstad där användarna (Google producerar inte något material) leker med java script, HTML5 och Googles browser Chrome.

De flesta experimenten funkar nog oavsett browser, men vissa kräver Google Chrome (och det är väl där som Googles vinst ligger - att fler börjar använda deras internetläsare).
Jag ska erkänna att jag aldrig tittar runt bland experimenten för att hitta något vettigt, utan för att det är så fascinerande. Men ibland stöter man på något vettigt också och då brukar jag försöka spara länken. Man kan bli sittande länge, så se till att du har en stund över innan du går till Chrome Experiments.

Roligast är nog att kolla runt bland de över 600 experimenten på egen hand, men har du inte tid till det kommer här några Chrome Experiment-tips uppdelat under två rubriker:

Att använda pedagogiskt

Flash cards är ett verktyg som använder taligenkänning. Man väljer en kategori med frågor och säger svaren till datorn.

Biodigital human och Zygote Body är två utmärkta verktyg som hjälper oss att förstå människokroppen.

Nine point five visualiserar jordbävningar på ett udda sätt.

Scale planets hjälper oss att förstå skillnaderna i storlek i vårt solsystem.

GraphyCalc är en tredimensionell grafritare.

Temperature Anomalies är ett verktyg som visualiserar jordens temperaturförändringar under de senaste seklen:

Coola grejer

Balldroppings är en favorit! En ström av bollar ramlar ur ett hål (man styr såväl gravitationen som bollhastigheten) och det är upp till oss att påverka bollarnas bana. Bollarnas studsande ger olika toner och man kan, med hjälp av att justera bollbanorna, göra små musikstycken. Då pratar vi futuristisk musik.

Det finns några experiment där man styr sin dator med sin smartphone. Det bästa är nog Duck shoot där man skjuter bollar med mobilen så att ankorna på datorskärmen ramlar omkull. Det är inte ett bra spel i sig, men tekniken är värd ett klick på länken.

Webcam music är mumma för barnen. Med hjälp av webkameran så styr du musiken. Kul för barn!

Deleting borders är också spännande. Man lägger till ljudeffekter till en sång. Man kan också välja att lägga till en egen bakgrundsbild och så får man ett spännande ljudvykort att ge till någon.

Scroll clock är en klocka gjord av scrollister. Märkligt.

Jag vet inte vad Rutt-Etra-Izern gör med bilderna du laddar upp, men det blir coola effekter!

WebGL Cars är ett mycket snyggt experiment där man kör med bilar och tittar på det ur olika kameravinklar.

/Mathias
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar internet utbildning undervisningsmöjligheter

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>

2013-03-28

En smak av det flippade klassrummet

Flipped classroom kallas också flippat klassrum, flip teaching, backward teaching, reverse instruction och reverse teaching. Grundidén med flipped classroom är att ändra förutsättningarna för lärandet genom att man mer effektivt utnyttjar tiden. Med hjälp av till exempel lärarproducerade videos och interaktiva lektioner får man en situation där instruktioner och information inte sker i ett klassrum utan i elevers hem eller på en annan plats de själva väljer. En poäng är också att detta sker i förväg, innan man träffas i klassrummet. På så sätt kan mötet i klassrummet ägnas åt diskussion, praktiskt arbete och gemensam problemlösning. Man tar alltså till sig kunskap innan man går in i klassrummet och väl där använder man den. En fördel med flipped classroom är också att eleverna kan gå igenom instruktioner och information flera gånger och även återvända till detta i efterhand.
(Källa: Nätpedagogwikin)

Jag satt just och skrev rent en intervju om det flippade klassrummet som jag gjorde med Mikael Bondestam för någon vecka sedan. När jag satt där och finjusterade kom jag att tänka på en elev jag hade för 10-talet år sedan. Utan att jag visste det då, och utan att hon visste det, så skulle hon få mig och några andra lärare att för första gången smaka på det flippade klassrummet. Denna deltagare hade läst hos oss på allmän kurs (folkhögskolans motsvarighet till gymnasium) och skulle nu börja det sista året. Hon hade studerat nog länge för att känna sig trygg nog att ställa en fråga till mig och mina kollegor.

Hon berättade att hon hade svårt att läsa i klassrumssituationer. Hon hade svårt att koncentrera sig och fick ta om och om igen, fastnade i texten och blev väldigt stressad när de andra deltagarna på kursen la ned papperna och var klara. Hon mådde så illa av situationen att alltid vara sist i läsningen att hon också la ned sina papper - långt innan hon var klar. Dessutom hade hon då inte tagit till sig något eftersom hon var så stressad. Vad hon nu bad oss om var att få möjligheten att få förbereda sig innan lektionerna. På så vis kunde hon läsa hemma i en ostressad miljö, ta den tid hon behövde och komma förberedd till skolan. Självklart gick vi henne till mötes. Hon fick materialet i förväg, först i pappersform och sedan allt mer via Internet. Hon gick från att hänga på gärdesgården till att lyckas riktigt bra med studierna på mycket kort tid. Men det krävdes mod och självinsikt av henne och en liten uppoffring av oss lärare.

Men tänk de deltagare som inte har mod och/eller självinsikt? Den tanken slog oss i lärarlaget när vi såg denna elevs snabba positiva utveckling. Det ledde i förlängningen till att jag tog för vana att alltid lägga ut material som vi skulle behandla under lektionstid i förväg. En YouTube-film man ska se, en text som ska läsas, ett bildspel som ska visas på lektionstid... varför ska inte sånt ligga ute i förväg?

Den här eleven är en av de jag bär med mig. Det gör jag för att hon gjorde mig till en bättre pedagog.

/Mathias
P.S. Intervjun om flippad klassrum som jag satt och filade på nyss, och snart återvänder till, kommer inom kort på re:flex.
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar folkbildning pedagogik flipped classroom

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>

2013-02-15

Mitt andra jag

I Illustrerad Vetenskap nummer 3/2013 finns en artikel om digitala dubbelgångare. Artikeln tar upp allt från relativt enkla dubbelgångarfunktioner, som när vi låter vårt mailprogram svara automatiskt åt oss när vi är på semester, till mycket avancerade avatarer som under en längre tid följer oss i vår yrkesutövning och, bit för bit, lär sig vår expertkunskap för att sedan kunna assistera oss, eller ersätta, om man så vill.
Här är ett helt fascinerande exempel på en fysisk digital dubbelgångare, roboten Double:

Double by Double Robotics - Pre-order Now from Double Robotics on Vimeo.



Visst är det läckert? Oklart dock hur det funkar med stöldskyddet av grejerna. :)

Men det i artikeln som ändå fick igång mig allra mest var exemplet där man har skapat en dubbelgångare åt forskningschefen Alex Schwarzkopf, projektledare för projektet Lifelike vid National Science Foundation. Dubbelgångaren har fått Schwartzkopfs utseende, kunskaper och - till och med - vanor. Och det mest fascinerande är att man påstår att studenter som blir undervisade av Schwarzkopfs avatar blir lika engagerade i dialogen, som de blir då de pratar med den riktige Schwartzkopf. Att studenterna blir lika engagerade beror troligen på att avataren är lika kunnig som Schwartzkopf, men också att den har hans mimik. Dubbelgångaren är till exempel programmerad att rynka ögonbrynen då diskussionerna blir mer intensiva.

Man kan förstås bli upprörd och orolig när man läser sånt här. Och man kan förstås bli fascinerad. Och jag tror att man också kan bli lite av varje.

Jag ska väl erkänna att jag är lite mer av den fascinerade typen. Jag tror inte att lärare framöver (för att ta det exemplet) kommer att vara helt och hållet avatarer, men finns det en vinst att delvis ersätta människor inom utbildningen med dubbelgångare så tror jag att så kommer att ske. Och varför inte? Jag får väldigt ofta exakt samma frågor från människor som är sugna på att söka de kurser jag arbetar med. En chatbot på min skolas hemsida skulle kunna klara av de allra flesta av de frågorna lika bra som jag. Sådana chatbotar används ju också på flera håll redan. Ett exempel är "Fråga Hanna" på Försäkringskassan.

Och varför ska man då inte kunna låta digitala dubbelgångare sköta andra delar av verksamheten - om de är nog bra på det? För 25 år sedan var det väl otänkbart att lärare skulle filma sig själva och använda som föreläsningar, men idag är det ganska vanligt. Det är ju också ett sätt för lärare att effektivisera sig genom digitala verktyg.

Om några år kanske verktygen är här för oss vanliga lärare. Vi kanske kan låta en chatbot sköta seminariediskussioner och en digital dubbelgångare föreläsa och svara på frågor? Hur ska vi ställa oss till det? Vi inom folkbildningen framhåller det mänskliga mötet och samtalet som en väsentlig del i lärandet. Men i vad består det? Var går gränsen för vad som är mänskligt? Om man blir lika engagerad av att möta programmerade avatarer, har det samma värde då? Ja, inte vet jag. Men jag tror inte att förändringen kommer "pang-bom", utan det smyger sig väl på och så får vi prova oss fram. Jag tror att det är viktigt att inte ta avstånd på alltför lösa grunder bara för att man känner oro. Och det är viktigt att inte hoppa på något och tro att tekniken löser allt. Spännande är det hur som haver!
/Mathias

PS. Här har jag skrivit ett annat blogginlägg om avatarer.
PS 2. Om man vill prova en digital dubbelgångare som lägger ut passande Facebook-statusar och/eller tweets åt en, kan man kolla in denna länk. Jag har inte provat. :)
PS 3. En länk till ett dagsfärskt blogginlägg om digitaliserings baksidor lägger jag in också.
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar e-learning folkbildning flexibelt lärande digital utveckling

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>

2012-12-18

10 saker att prova med Google

Nu är det snart dags för jul- och nyårsledigheter och jag tänkte avsluta mitt CELA-år med ett lite lättsammare blogginlägg, nämligen genom att ge några bra och några roliga Google-tips. Om man - bara för nu - undantar Google Earth, Google Body, Google+, Google Docs och alla andra användbara resurser, och istället tittar bara på sökmotorn Google finns det mycket man kan göra där med, mer än bara söka.

Här kommer 10 snabba tips. Några nyttiga, andra roliga.
1. Google som miniräknare
Skriv i/klistra in talet du vill ha svar på och klicka på sök. Högst upp bland sökresultaten hittar du svaret på ditt tal.

2. A google a day
Apropå det jag skrev här i detta blogginlägg så kan man spela A google a day- ett kunskapsspel som tillåter dig att googla efter svaret. Google har en poäng med detta spel. Det kan ju inte vara fel att få söka efter kunskap om man nu inte har den redan.

3. LMGTFY
Let Me Google That For You är ett verktyg där man spelar in sin sökning på Google som en liten film. Sedan kan man skicka en länk till filmen till den som undrat över något.

4. Väderleksprognos
Sök på ordet väder och namnet på en stad för en snabb väderleksprognos.

5. Enhetsomvandling
Det här är en smidig sak. Sök bara på den mängd enheter du vill få omvandlad och vad du vill omvandla den till, t.ex. 10 kg in stones eller 32 degrees F in C eller 4 tum i cm och så vidare. Detta funkar också med valutor.

6. Söka inom EN sida
Google kan användas som sökmotor också inom en specifik hemsida. Det gör man genom att lägga till ordet SITE och Internetadressen efter sökordet. Exempel: Om man söker på lärande SITE:celainfo.se så kommer alla sidor på CELA som innehåller ordet lärande att visas som sökträffar.

Och så några enbart på skoj.

7. Google Snake Game
Google Snake Game är en sökmotorlek. En person säger ett ord som man söker på via Google. Näste person ska sedan fylla på med ytterligare ett ord. Meningen man söker på blir alltså längre och längre. Förste person som inte får någon träff på Google på sitt ord förlorar. Här är reglerna.

8. Tilt och snurr
Sök på ordet tilt för en lätt vriden upplevelse. Vill du snurra till det ordentligt, kan du söka på z or r twice.

9. GOOGLE DOODLES
Google ändrar ibland sin logga på sökmotorns startsida för att uppmärksamma något aktuellt. Dessa specialloggor kallas "Google doodles" och kan beskådas även i efterhand. Många är riktigt kluriga och en del av dem är också interaktiva. Här hittar man alla doodles.

Och här är länkar till ett par interaktiva doodles:
Ett häcklöpningsspel från OS i London.
En synth från Robert Moogs 78-årsdag.

10. Påskägg
Det finns många så kallade påskägg att hitta på Google. Söker man till exempel på anagram frågar Google om man menade "magarna" (som ju är ett anagram just för ordet anagram). Sök på Google maps efter gångvägen mellan Shire och Mordor och läs varningen som kommer upp (eller följ denna länk och klicka sedan på "gångvägsikonen"). Och till sist, för de som saknar den för tidigt avlidne författaren Douglas Adams. Sök på livets mening eller för att vara mer exakt, sök på "answer to life, the universe and everything".

GOTT NYTT!
/Mathias Anbäcken
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar Google sökmotor

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>

2012-11-21

Alla kan bidra!

Jag bloggade om wikis för en månad sedan. Nu återkommer jag till ämnet fast ur lite annan synvinkel - wikis i skolan.
Att använda wikis i undervisningen är givande på många sätt:

  • Det är en - för många - ny form av samarbete som ofta sträcker sig långt utanför den pågående kursens ramar.
  • Det är redovisning på riktigt. Klassrumsmurarna rivs och man hänger ut sin produkt för allmän beskådan.
  • Det är en utmärkt självförtroendeboost (när man väl kommer över tröskeln). Man gör nytta när man bidrar, och det känns.
  • Grundidén med wikis i allmänhet och Wikipedia i synnerhet - Alla kan bidra! - är sympatisk och sann.
Jag har använt såväl egenskapade wikis som Wikipedia både med studerande och med lärare i fortbildnings- och workshop-sammanhang. Därför vågar jag schablonisera lite över hur olika det kan vara när lärare respektive studerande ger sig in i wiki-världen och redigerar. Ta det med en nypa salt, men jag tycker att...
  • studerande verkar använda Wikipedia oftare och mer reguljärt än vad lärare gör. Det är - för många studerande - en källa till snabb och effektiv information (se tidigare blogginlägg om ubiquitous knowledge), medan många lärare inte har för vana att (så ofta) använda sig av Wikipedia som kunskapskälla.
  • studerande har en lägre tröskel när det gäller att våga redigera på wikis och på Wikipedia.
  • lärare har mindre respekt för Wikipedias kvaliteter, men har samtidigt svårare att komma till skott och faktiskt bidra. Och det är något av en motsägelse, för många lärare verkar (fortfarande) leva i tron att Wikipedia inte duger och man kan ibland (fortfarande) höra argument som "ja, men vem som helst kan ju skriva". Men om då vem som helst kan skriva betyder det inte att väldigt många kan skriva? Och betyder inte det då att kvaliteten faktiskt borde kunna vara högre än om inte vem som helst kan skriva? Jo. Så är det förstås. Om man uppnår en viss kritisk massa. Och det gör man sedan länge på Wikipedia.

Om man möter lärare som (fortfarande) är lite kritiska mot Wikipedia kan man argumentera bort den kritiken rätt lätt. Det finns flera bevis på att Wikipedia är kvalitativt och att det funkar (En aha-upplevelse brukar vara att följa "Senaste ändringar" på Wikipedia. Då får man snabbt förståelse för den sjudande kunskapskittel vi pratar om.). Ofta verkar många lärares kritiska inställning till Wikipedia bero just på att de inte förstått exakt hur Wikipedia fungerar.

Men även om man lyckas argumentera bra är det fortfarande så att lärare ofta är lite rädda för att börja bidra på Wikipedia. Varför tvekar då många lärare? Teknikrädsla? Joråvars, men wikitekniken är ofta enkel och jag tror inte att det är det största hindret. Ett hinder tror jag är ovanan vid den typen av samarbete. Många är ovana vid tanken att "äga" och redigera texter gemensamt med andra. Dessutom utan att känna eller träffa dessa "andra". Men det största hindret är nog prestationsångest. Duger det jag vill göra? Kommer det att strykas? Jag tror att skolan genom många år fostrat oss till att tänka på att det vi lämnar ifrån oss ska vara en färdig produkt. Därför vill nog lärare att det de (och i förlängningen deras studenter) ska släppa ifrån sig ska vara "färdiga". Men så fungerar inte wikis. Det är klart att man ska göra saker med kvalitet, men eftersom tanken med wikis är att man måste släppa taget om produkten och att dessutom är så att produkten (ofta då en text) kan ut-, in- och till och med avvecklas av andra, måste man inse att man inte kan låta gammalt redovisningstänkande råda. En Wikipediaartikel är per definition (pga att innehållet på Wikipedia är CC-märkt) inte min så fort jag trycker på spara. Den är "vår". Och i och med det bestämmer jag inte över den heller längre.

Personligen anser jag att Wikipedia är internetålderns mest imponerande skapelse. Många tusentals människor har under tio år skapat många miljoner artiklar tillsammans (en halv miljon svenska och 10 miljoner engelskspråkiga till exempel). För att inte tala om den höga kvalitet som många av artiklarna faktiskt håller. Och för att inte tala om att projektet blir bättre och bättre hela tiden! Det är världens största folkbildningsprojekt och alla kan bidra. Alla kan bidra, under förutsättning att man faktiskt förstår innebörden i uttrycket "alla kan bidra". Det handlar om att alla kan något om något som inte står med i Wikipedia. Och om alla - inklusive många motstridiga lärare - förstod det skulle vi bli fler som provade wikis i utbildningen.

Jag har en lärarkollega som inte brukar redigera så många artiklar, men har vissa drömmar om att skriva egna artiklar från scratch, men hittills har det inte blivit så mycket mer än stavfelsrättningar eller grammatik-tokigheter eller så. Men vänta nu! Det är inte "så bara"! Det är ju fantastiskt att en vanlig människa kan bidra till världens största och viktigaste encyklopedi. Det är faktiskt helt fantastiskt! Alla kan bidra!

/Mathias

PS.

Lästips

Kristina Alexandersson bloggar om Wikipedia
Statistik över svenskspråkiga Wikipedia

Titt-tips

Vad är Wikipedia? Frukostseminarium med Jan Ainali
Gilla/Dela
RSS Twitter Facebook Bloggy Pusha
Taggar wiki utbildning

Licens Creative Commons Attribution-NonCommercial-ShareAlike

0 kommentarer >>

<< Visa äldre inlägg... 5 4 3 2 1 Visa nyare inlägg >>